Min dotter gifter sig

Alla mödrar vet att dagen kan komma, dagen då deras ”lilla flicka” ska gå uppför altaret och bli fru. Det många ”mothers of the bride” frågar sig är; hur kommer det att kännas, kommer jag att gråta, kan jag låta bli att lägga mig i, jag är ju ändå hennes mor, vissa rättigheter har jag väl, eller?

För att försöka sätta oss in i hur det känns när ens dotter blir fru har vi intervjuat en mamma som snart ska se sin dotter gifta sig. Hon heter Anita, är 57 år och mamma till bruden, Lisa 29 som gifte sig den 10 juli i år. Intervjun gjordes innan bröllopet.

Min första fråga blir, helt naturligt; hur känns det?
- Det känns fantastiskt roligt såklart. Lisa och Patric har ju varit ett par och sambos nu i snart tio år, så det är ju på tiden tycker jag. Jag har faktiskt legat på Patric för att få honom att äntligen fria, ibland får man ju hjälpa karlarna lite på traven så de kommer till skott, säger Anita och ler. Hon berättar vidare att det faktiskt var hennes man, Lisas pappa som hade lite svårt att bli bekväm med att hans dotter skulle bli fru på riktigt, att hon är en kvinna nu och inte hans lilla flicka längre.

Vilken roll vill du ha i planeringen av bröllopet och vilken roll tror du att du kommer att få?
- Jag vill ju helst vara den där coola mamman som bara stöttar och som kommer med nya moderna idéer, så kommer det nog tyvärr inte att bli. Jag har svårt för att inte lägga mig i och är väldigt traditionell i min smak, men jag får väl bita ihop, det är ju inte mitt bröllop, utan min dotters. När mina tankar om ”hennes” bröllop drar i väg, stoppar jag mig själv, nyper mig i armen och säger, tagga ner och vänta med din hjälp tills hon frågar, men det är svårt.

Är du nervös inför den stora dagen?
- Ja det kan man minst säga. Jag är en kontrollfreak och vill gärna ha koll på allt. Sedan ska jag ju hålla tal också och det är väldigt stressande. Jag är ju en van talare eftersom jag är aktiv inom politiken i kommunen, men det är stor skillnad på att prata i fullmäktige och att hålla tal på sin dotters bröllop. Jag är rädd för att jag blir väldigt känslosam och att tårarna kommer, men det gör nog i och för sig inte något, det är ju ett känslosamt tal.

Vad ska du ha på dig på bröllopet?
En klänning såklart, för mig är det självklart och jag och Lisa har inte varit helt överens när det kommer till klädkoden. Lisa och Patric har valt valfri klädsel. Det har gjort mig nervös, tänk om folk inte klär upp sig till min dotters bröllop, det vore skandal. Jag tycker det är viktigt med stil på ett bröllop.

Hur stor del ar du haft i planeringen av bröllopet och tycker du det har varit bra eller dåligt?
- Jag hade gärna haft en större del i planeringen. Jag gillar bröllop och har många lokala kontakter, sedan har jag ju själv gift mig och även om det var 30 år sen kommer jag ihåg det som igår. Lisa har gett mig i uppgift att ha koll på festlokalen. Jag har varit med och provätit av bröllopsmenyn och vi valde ut bröllopsklänningen tillsammans, det var verkligen trevligt, även om jag helst hade sett att hon bar min klänning på bröllopet.

Gillar du din dotters val av bröllop?
- JA, jag är så glad att de valt att gifta sig i kyrkan, även om de inte är troende så är det ju en fin tradition. Slottet de valt att hålla sin bröllopsfest på är också ett bra val, det är nog bara den där, valfria klädsel, jag har lite svårt för.

Har du en bra kontakt med Patrics mamma och har hon också varit med i planeringen?
- Patrics familj bor långt från oss, cirka 60 mil, så hon har av naturliga skäl inte haft så mycket med planeringen att göra. Men en sak är vi överens om, det är, än en gång, den valfria klädseln.

Känner du att du har styrt din dotter i planeringen?
- Nä, inte direkt, jo, kanske mer än jag vill erkänna. Ett bröllop är viktigt för vår familj, det ska gärna vara elegant och traditionellt. Jag tror nog att jag haft en del att säga till om utan att jag själv tänker på det. Jag vill ju vara delaktig och engagerad, svårt att dra gränsen.

Bidrar du och Lisas pappa ekonomiskt till bröllopet?
- Ja det är klart, i vår familj har vi alltid gjort det, det gjorde även mina föräldrar. Vet att det nog inte är så vanligt nu för tiden, kanske vi är lite gammeldags. Min man och jag betalar för själva bröllopsfesten, middagen och underhållningen. Patrics föräldrar bidrar till bröllopsresan så de tänker, som tur är, precis som vi.

Tycker du att din dotter ”prioriterat” rätt i valet av gäster?
- Absolut, jag kan ju inte säga annat, det var ju vi, tillsammans som gjorde gästlistan. Alla som är viktiga för brudparet samt släkt är inbjudna, det känns väldigt trevligt.

Tror du att din dotter ville ha med dig, så mycket i planeringen som det blivit?
- Ja oftast. Ibland säger hon att jag ska ”tagga ner” och det har hon helt rätt i. Jag har svårt att lämna över hennes bröllop till henne, men tycker ändå att jag faktiskt har gjort det, så mycket jag klarat.

Är det viktigt för dig att din dotter gifter sig?
- Väldigt viktigt. För mig är äktenskapet stort. Man lovar varandra evig trohet. Sedan har ju Lisa och Patric varit ett par så länge att det redan känns som han är en del av familjen. Rent juridiskt, om man bortser från kärleken, är det ju en trygghet att vara gift. Detta känns verkligen kul.

Du har en son också, tror du att du kommer ha samma roll i planeringen när det är dags för honom att gifta sig?
- Svårt att säga. Min son Johan är ju förlovad så ett bröllop ligger ju inte så långt borta. Jag hoppas att jag får ta en aktiv del i planeringen då också, men det är helt upp till Sara, Johans flickvän, vill hon inte ha med mig i planeringen får jag acceptera det.

Tror du samarbetet under bröllopsplaneringen kommer att stärka dig och din dotters relation?
- Det tror jag, det känns redan så. Vi pratar med varandra varje dag och jag känner att hon bollar tankar och idéer med mig. Det har lett till att jag ringer henne också när jag behöver prata om något. Nu väntar jag bara på barnbarn, hade man kunnat planerar det, då hade jag nog lagt näsan i blöt och sett till att den blev smått nästa sommar.
 
Anita avslutar vår intervju med att säga;
- Efter att ha pratat med dig, förstår jag hur stor del  jag fått ta i min dotter bröllop. Det är en ära och jag är väldigt glad över förtroendet.