Vett & etikett i kyrkan

När man som gäst stiger in i kyrkan möts man av förväntan. Finklädda släktingar och vänner sitter längs med altargången, brudens till vänster och brudgummens till höger. De anhöriga sitter längst fram. De baraxlade drar en sjal eller kavaj om sig. Man stänger av sin mobiltelefon. Nervositet, spänning och glädje hänger i luften.

Det är här bröllopet börjar; brudparet ska ta ett gemensamt steg mot framtiden. För att skapa en bra atmosfär redan från början, ger komminister Lena Heiberg rådet att någon tar emot och hälsar gästerna välkomna vid ingången till kyrkan, till exempel brudparets föräldrar. Framförallt då alla gäster inte känner varandra.

Som gäst måste man se till att anlända i god tid till kyrkan, innan kyrkklockorna ringer. I en del kyrkor får brudgummen eller brudens far äran att ringa in bröllopet. När musiken börjar ställer sig alla upp och inväntar brudparet, eller bruden och hennes far om man följer den anglosaxiska seden.

Många tågar fortfarande in i kyrkan till Mendelsohn eller Wagner men nuförtiden har den större valfriheten gjort att en del väljer populärmusik. På mindre bröllop kan musiken till och med spelas på en CD istället för på orgeln.
- Som präst tar man väldigt stor hänsyn till brudparets önskan, säger Lena Heiberg.

Detsamma gäller fotografering, det är upp till brudparet om man får fotografera eller inte. En del brudpar vill undvika fotografering under hela eller delar av sin vigsel och då får man respektera detta. Vanligtvis informerar brudparet om sin önskan i kyrkprogrammet. Om man däremot får och vill föreviga vigseln ska man tänka på att inte gå innanför altarringen.

Efter framträdanden med sång och musik känner många att de skulle vilja applådera. Och det får man, åtminstone i de flesta kyrkor. I en del kulturer klappar man till och med när paret säger ”ja” till varandra.

Om man vill framföra en dikt eller bibeltext istället för att sjunga går detta också bra. Trots att man befinner sig i kyrkan måste man inte nämna Gud. Man kan även välja att framföra en vers som man tycker passar brudparet. Då bör man vända sig till bruden och brudgummen när man läser.

Efter vigseln samlas man utanför kyrkan för att gratulera paret. Att kasta just ris har blivit allt ovanligare. Dels för att skona småfåglarnas magar men också för att det färgar av sig på kläderna. På en del bröllop förekommer det istället lätta fågelfrö, såpbubblor, blomblad eller konfetti. Det senare är dock besvärligt att städa upp och det måste man ha i åtanke om det är lite tid innan nästa bröllop.

En vigsel som utförs utomhus kan anses friare. Ritualerna, om än lite förkortade, är desamma och så är även den lagliga biten, men man sjunger kanske inte psalmer och det kan till exempel vara svårt för brudparet att falla på knä.

Men var bröllopet än utspelar sig ska man framförallt komma ihåg att det här är en lyckans dag och att alla är delaktiga.
- Det är inte bara ljus på brudparet, utan på alla, som Lena Heiberg säger. Som gäst är man här för att glädjas för och tillsammans med brudparet.