Bröllopsdrömmen som blev sann

De träffades på turistbyrån där gotländska Sofia jobbade när Nicholas från Australien kom in som turist och det var kärlek vid första ögonkastet. Några veckor senare reste de till Grekland och bodde i en bergsby utan el och rinnande vatten och plockade oliver tillsammans, därefter har det åkt mellan sina respektive hemländer och njutit av livet! Deras bröllopsinbjudningar var utformade som sagoböcker på rim och med egenhändigt ritade bilder om deras gemensamma liv och äventyr och där stod bl.a. att läsa:

Det var en gång i två olika länder, en söt liten pojke och en rar liten tös. De vandrade samtidigt längs olika stränder, så en dag det hände, världen blev för dem gränslös. Pojken reste till flickans värld, han såg hennes rumpa och blev helt besatt. Pojken var lik en prins flickans kärlek värd, hon föll pladask för hans hår och hans skratt.

Som i alla sagor även i denna fanns en häxa, hennes namn var Verket av Immigration. Prinsen och prinsessan bröt dock hennes formler så komplexa, och fick till sist bo i valfri nation! Slutet och allting gott vill de båda ha, och som du nu kanske gissat har. Som sagan förtäljer, prinsessan sade ja, så här kommer en inbjudan från sagans kärlekspar!

Innan bröllopet pågick en vadslagning på brudparets bröllopshemsida hurvida brudgummen som aldrig någonsin kommer i tid skulle komma för sent till vigseln eller ej. När den stora dagen och stunden var inne fick alla som röstat på att Nicholas skulle komma för sent (vilket var det stora flertalet!) rätt. Den till synes lätt panikslagna vigselförättaren, vackert klädd som en sagoberättare med blommig kappa och hatt, drog ut på orden så länge hon kunde, ”When you wish upon a star” framfördes vackert på piano av brudparets goda vän Sonja och den något omskriva sagan från brudparets bröllopsinbjudan fyllde ut tiden men ingen brudgum fanns i sikte. Till slut fick bruden i sällskap med sin femåriga lillasyster, dagen till ära klädd i rosa prinsessklänning och med små silverkronor i håret, och far samt brudgummens syster gå in i ruinen till tonerna av gitarr och tvärflöjt utan att brudgummen dykt upp.

Vigselförättaren frågade spontant om det var någon som kunde sjunga en sång medan de väntade in brudgummen och brudparets skönsjungande och nära vän Rasmus rycket in och sjöng en personlig version av ”Somewhere over the rainbow”. Låten tog slut men ingen brudgum fanns ännu på plats så vigselförättaren tog i ren förtvivlan över micken och fortsatte överraskande fint med en svensk översättning av samma låt, allt för att få tiden att gå och de ca. 100 gästerna skuvade oroligt på sig. Hur sen kunde Nicholas egentligen vara?

Även den svenska versionen tog slut och allt blev tyst. Så plötsligt pumpades ur högtalarna ledmotivet till ”Men in black” och gästerna kunde se ett triumferande leende skymta fram i brudens ansikte. På varsin sida bakom bruden kom hennes svart kostym och flug-klädda bröder och tillika best men gående nedför de gamla ruintrapporna och ställde sig bredvid henne. Låten tystnade och gästerna såg sig aningen förvirrade om. Så hördes ur högtalarna introt till ”Mission Impossible” och gästerna brast ut i ömsom förfärade omsöm förtjusta rop då Nicholas i sin jaquette kom nedseglandes i från taket!

Under applåder, tårar och skratt fortsatte sedan vigseln med sånger och kloka ord från sagornas värld, bland annat framfördes ”En helt ny värld” av brudparets vänner Elin & Rasmus med en blanding av både engelsk och svensk text. Stämmingen kan inte beskrivas som annat än sagolik då såpbubblor från en maskin och gästernas spontana såpbubbelblås tillsammans med ljuva toner av Eva Cassidy fyllde ruinen och inte ett öga var tort då frågorna ”do you Sofia take your prince...” besvarades med överlyckliga ”I do”!

Efter vigseln bjöds det på traditionsenlig brudvisning med kringlor och dricke innan gästerna samlades för gemensam avfärd mot den hemliga festplatsen utanför Visby. Bilar kläddes med vita band och australienska flaggor och cortegen avgick medan brudparet och deras best men stannade för fotografering i ruinen. Sofia och Nicholas åkte själva en svart fiat 125 med en uppdragsmutter på bakluckan som snurrade som på en leksaksbil när bilen rullade.  Gästerna gjorde ett stopp på vägen där piratbullar och sockerdricka intogs från en skattkista och ännu en ledträd om vart festen skulle äga rum i form av en skattkarta begrundades. På inbjudan hade det stått ”klä er för bal på slott” och en av gästerna hade gissat rätt, festen hölls på det enda slottet som finns att hitta på Gotland, nämligen Lojsta Slott, en järnåldershall med agtak brevid en sjö på mellersta delen av ön.

Hallen var dukad med långbord och vita linnedukar och servietter och i taket satt vita lakan uppspända med ljusslingor över likade en stjärnhimmel och hundratals gnistrande silvehjärtan och levade ljus gjorde stämnigen magisk i ”slottet” som saknar el. Åtskilliga timmar hade spenderats av bruden och brudens mor för at få den rätta stämmingen i den annars lite ruggiga och kalla järnåldershallen. En röd matta rullades ut utanför entrén och en groda med krona i betong satt och vaktade porten. Även utedasset fick feststämning med linneduk, levande ljus, lotion, mintpastiller och vita engångs handdukar för gästernas bekvämlighet.

Gästerna minglade en stund tills brudparet anlände i en eka, rodd av best männen. Efter båten simmade en familj plastankor nöjt. Fem-rätters middagen bestod av bland annat Rattatuille Rolls, Shrek Soup och Cinderella Cheese Platter med gotländsk ost och kron-formade hård-bröd och gästerna utförde sina tilldelade hemliga uppdrag under mer eller mindre rodnande kinder.

Efter middagen var det dags för brudvals under stjärnhimmeln bredvid sjön. Gräset var upplyst av facklor och Sofia & Nicholas dansade sin allra första dans som man och fru till tonerna av ”Love me tender”... i alla fall i några sekunder. Låten avbröts tvärt av en traditionell grekisk festsång och brudparet bjöd upp alla gäster att dansa långdans. Gästerna fortsatte att dansa, fyrverkerier sköts upp från bryggan och inga kunde vara lyckligare än brudparet när en klocka från högtalarna klämtade 12 a la askungen högt så att det ekade mot bergväggarna. Brudparet tog varann i hand och sprang iväg mot en väntande bil och lämnade efter sig en glassko innehållande ett litet tack och avskedsbrev till gästerna. Lyckliga levde de i alla sina dagar!

Bröllopsnatten och efterföljande natt tillbringades i ett hotell bredvid Helge Ands ruin och brudparet fick ett rum med utsikt över sin bröllopsplats! Frukosten intogs i gräset framför ruinen och ett bättre avslut på sin bröllopssaga kunde de inte ha önskat sig!