Ebba och Marcus väg till altaret

Elefantfrieri
Allt var precis som det skulle. Ringarna var med från Sverige och även en liten champagneflaska hade gömts i backpackerväskan, men dock i det fack som hela tiden hade ett hänglås på sig. Den blivande Bruden hade absolut ingen aning om vad som skulle hända utan trodde helt enkelt att vi enbart skulle ut på en häftig djungeltrekking på elefanter som skulle avslutas med ett härligt vattenfall. Där skulle det hända, vattenfallet var planen, och vilket vattenfall det skulle visa sig att vara. Vi tog oss ut i djungeln på de enorma elefanter som enbart gick på en stig mindre än den smalaste cykelväg man kan tänka sig. Otroligt härligt och allt gick som planerat (ringarna i badbyxfickan och champagnen i väskan) när vi kom fram till detta så kallade vattenfall så kan vi ganska enkelt erkänna att man kände lite lätt besvikelse eftersom det var mer droppar som föll ner för ett berg än ett vattenfall. Vi skrattade lite lätt och undrade vad thailandare kallar för vattenfall. Men det fanns ju en helig plan bakom detta och planen innehöll att vi båda skulle befinna oss under vattenfallet då frågan skulle komma. Inte helt lätt att få i den blivande bruden ner i ett vattenfall som nästan inte hade vatten, då hon funderade på hur hon skulle överleva elefantresan hem i dyblöt bikini, hon visste att det skulle ge extra glid i sitsen och då kanske man landar i djungeln, till sist och väl ute i vattnet kom frågan som gjorde brudgummen helt yr och nästan svimfärdig. Efter en kärleksförklaring kom den, VILL DU GIFTA DIG MED MIG? Sen den sköna synen av en chockad brud som brast ut i tårar och skrek till av glädje, JA! Förlovningen var fulländad och lyckan total!

Helt rätt
Cirka ett år senare och fortfarande lika lyckliga om inte ännu mer kom den gemensamma frågan upp om när vi skulle gifta oss. Vi kände att NU är det helt rätt, datum bokades och ett sommarbröllop skulle det bli. Barkåkra kyrka, en liten charmig kyrka som båda var helt förälskade i bokades. Mottagningen bokades på charmiga Klitterhus i Ängelholm, där man nästan behöver flytväst för att sitta närmre vattnet. Men det var ju gott om tid. 10 månaders planering känns som en evighet i början där man kan slappna av hur mycket som helst men tiden gick snabbare än vad man någonsin kunde inbilla sig.  Frågorna alla ställer kommer som på flygande band. Vilka inbjudningskort ska vi ha? Vilken bil ska vi åka från kyrkan?, Vem ska sjunga?, Hur många ska vi bjuda?, Vad ska serveras? Men alla de andra frågorna blev större och större och till sitt egna bröllop ska man ju bara ha det absolut bästa.

Svartvit överraskning
Efter spenderat ett antal timmar på nätet letandes bland olika bröllopssidor och fått hemskickat flertal inbjudningskort var det bestämt – Detta bröllop ska gå i svart och vitt på ett klassiskt sätt. Vi frångick den hederliga traditionen med rosa eller blått. Inbjudningskorten blev till en serie där vi använde oss av samma linje på både bröllopsmenyn, bordsplaceringar, tackkort och allt annat som rörde sig om bröllopet. Där kom den första chocken för vår omgivning, giftermålet hade varit hemligt för all släkt och vänner som nu tappade hakan när det öppnade posten några dar senare. Det hade varit en skön scen att se! Bröllopet hade gått in i sitt andra steg, eller var det kanske tredje steg. 

Icebreaker
Festmenyn som varje gäst skulle få vid sin bordsplacering skulle bli färdig, det var här vi la en hel del tid och planering kring denna meny. Att skriva en liten rad om varje gäst är alltid en trevlig gest. En liten ”icebreaker” för de som aldrig hade träffats och nu kanske satt jämte varandra. Det tog sin tid att hitta på något fyndig, informativt och trevligt om de 74 gäster (om vi detta vetat hade startskottet för menyn gått betydligt tidigare) sen var det dags för att få till en riktigt bra bordsplacering där vi kände att alla skulle trivas som fiskarna i vattnet. Lite visor är alltid passande och vi tryckte in en och annan bild på oss också givetvis, det är ju vår dag. Som förmodligen alltid så kan inte ett bröllop genomföras utan lite hjälp av utomstående, familj och vänner fick rycka in för kommentarer och layouter till festmenyn. Menyn blev givetvis klar, ungefär 4 dagar innan bröllopet!

Dagen före
Den stora dagen var imorgon. Bruden var hos sina tärnor (som för övrigt bar svarta klänningar som givetvis är lite skrock men vårt tema var som sagt svart och vitt med klass) där hon fick pedikyr och manikyr i ena tärnans hemgjorda ”spa”. Brudgummen tog en öl i lugn och ro med sin bestman. Sista natten sov vi på olika håll och väntan blev till en klump i magen av härlig nervositet. Den stora dagen var här, det vi planerat i 10 månader och tänkt på de sista veckorna konstant.

Fotograferingen
Fotografen för den stora dagen var Mats Landerberg som vi visste skulle göra ett helt otroligt jobb, det var även där vi träffades för första gången i våra nya fina kläder. Nervösa som få inför vår fotosession trodde vi aldrig att Mats skulle kunna få fram så fina bilder som det verkligen blev. Kändes som att varje smile var blandad med en hel dos nervositet eftersom bröllopet var mindre än en timme bort då bilderna togs. Bilderna blev helt otroliga och man kan inte se hur nervösa vi egentligen var, ett sant proffs.

Ceremonin
Sen bar det av till Kyrkan. Det skulle bli åt det amerikanska hållet där Brudgummen och Bestman går in först och väntar på Bruden och hennes far för en överlämning. Dörrarna slogs upp, kantorn blåste på och där stod den vackraste Bruden som Brudgummen någonsin sett i denna sagolika klänning som Bruden blev stört förälskad i vid första ögonkastet och som hon väntat på i sex långa månader. Vår kära präst Frida gjorde hela ceremonin väldigt enkel och vacker och det gick så otroligt fort, vi gav våra löften, vilket är det största och mäktigaste vi någonsin gjort förut, utbytte ringarna och vilka lyckokänslor som svärmade genom kroppen!! Vi toppade det hela med en riktig filmkyss som fick hela kyrkan att jubla. Sen lyssnade vi på vår vän Niklas spela Björn Afzelius låt Sång till Friheten. Helt fantastisk - det kändes verkligen som kyrkan var fylld av kärlek. Sen spelade kantorn Canon in D av Johann Pachelbel då vi ståtligt svävade ut från kyrkan med de bredaste smilen på våra läppar.

Magisk solnedgång
Utanför kyrkan och efter riskastningen och fotografier stod en härlig Mercedes cabriolet av tidigt 50 tal och väntade på att transportera oss till Klitterhus. Vi hade som i en saga riktigt tur med vädret och väl framme på Havsbadshotellet Klitterhus kunde den stora festen börja. Här följde vårt svart vita tema fullt igenom, bordsdekorationen, festmenyerna och små detaljer som svarta tyllpåsar med lite vita mint som extra finess. Svart bröllopstårta med vit marsipan och levande vita rosor som dekoration, allt utom det traditionella (även en utmaning för konditorn). Fantastisk mat avlöste otroligt vackra tal som senare blandades med lekar och dans och en magisk solnedgång. Bröllopsdansen är något som vi såg som vår sista chans att verkligen chockera lite extra. Vi bjöd på en Engelsk vals till låten från den gamla hederliga filmen ghost, Unchained melody. Vi satte den, även om det blev ett och annat felsteg så tyckte alla att det var let´s dance klass. Festen fortsatte in på småtimmarna och bröllopsnatten avslöjas absolut inte här!! Vår bröllopsresa gick till Paris och allt det härliga den staden har att erbjuda och några veckor senare fortsatte vår bröllopsresa till Egypten för sol och bad. Detta var vår resa till fram till altaret. Vi rekommenderar alla att gifta sig - Det var helt underbart!!

Ebba och Marcus Linde