Frieri på stranden blev bröllop

Frieri på stranden
Redan när Emil och jag var i dejtningstadiet pratade vi om bröllop, om vi nu skulle bli ett par och förhållandet höll. Det gjorde det och våren 2007, efter två år tillsammans, började vi prata om förlovning. Förlovningen planerade vi tillsammans och efter mycket ringletande lät vi till slut en guldsmed göra ringarna så att vi fick dem precis som vi ville. Samtidigt med förlovningsringarna lät vi även göra min vigselring eftersom förlovningen för oss var första steget till giftermål. Själva förlovningen ville vi göra enkel, på en plats dit vi kan återkomma ofta. En sensommarkväll åkte vi till en strand, hade picknick och sedan friade Emil ute på bryggan.

Officersmässen
Efter förlovningen var det dags att börja tänka på bröllopet. Från början hade vi tänkt oss ett ganska enkelt bröllop, vi ville inte att bröllopet skulle bli ett jobbigt projekt. Ett projekt blev det, dock inte ett jobbigt sådant, men ju närmre vi kom, ju mer ville vi ordna och styra, vi tänkte då istället att vi ju trots allt bara gifter oss en gång! Vi hade först tänkt oss bröllopet sommaren året efter förlovningen men då ett par goda vänner förekom oss med sitt bröllop valde vi att skjuta på det till hösten. Kyrka och pastor var självklara val för oss, däremot var platsen för bröllopsfest lite klurigare då vi varken ville ha det allra enklaste eller det allra flottaste. Efter att ha tittat på några olika ställen fick vi till slut tips om officersmässen i Eksjö, mäss Trianon, vilket visade sig vara ett riktigt lyckokast. Vi var även tidigt ute med att boka fotograf och frisör.

Temafärger
Nästa huvudbry var inbjudningskorten. Det var nu vi var tvungna att börja tänka på gästlista, vad vi ville ha för temafärger och hur vi skulle ordna med inbjudningskorten, egengjorda eller beställda. Det blev en mix då jag kände att jag inte riktigt hade tid att sitta med det själv. På internet hittade vi monogramsidan, ett enmansföretag som tillverkar kort av alla de slag efter kundens önskemål, perfekt för oss! Därifrån beställde vi sedan också tjusiga bröllopsprogram, bordsplaceringskort samt tackkort.

Drömklänning
Klänningen, lite utav kronan på verket en sådan här dag, var givetvis ett kapitel för sig. Då Emils mamma är en väldigt duktig sömmerska ville jag gärna att hon skulle sy min klänning. Tyget, benvitt råsiden, köpte vi i Bangkok och mönstret beställde vi från USA. Efter lite omarbetning av mönstret, många sytimmar och knäckta symaskinsnålar fick jag till slut min drömklänning. Sommaren före bröllopet planerade vi en hel del, vi bestämde musik till kyrkan, menyn till festen, vi hyrde kläder till Emil, svart frockcoat med silverbroderad benvit väst och tillhörande plastrong. Skor till Emil köptes, mina beställde jag på nätet, liksom smyckena från Lavish Design.

Tiden innan
Veckorna före bröllopet blev ganska hektiska, allt från att öva på löftena till att bestämma brudbukett och blomdekorationer. Som brudbukett valde jag till slut, med god hjälp av floristen, en bukett i höstfärger med rosor, gerbera, johannesört, hjärtan på tråd och hassel. Runt handtaget lindades organzaband i guld och brunt. Dessa blommor återkom också i Emils corsage, brudnäbbarnas käppar, blomdekorationerna i kyrkan samt i festlokalen. Dagen före bröllopet hade både Emil och jag som tur väl var tagit ledigt. Den bokades snabbt upp med övning i kyrkan, hämtning av blommor som skulle sättas ihop för dekoration, vi gjorde en sista koll i festlokalen och på kvällen gjorde min väninna en provsminkning. Alltihop drog ut lite för länge på tiden och jag kom inte i säng riktigt så tidigt som jag tänkt. Men till slut sov vi ändå ganska gott natten före vår stora dag.

Sprättas upp
Någon sovmorgon på bröllopsdagen var det inte tal om. Jag gick upp klockan 07.00 för att duscha och göra mig i ordning samt hinna äta en rejäl frukost. Vid 08.00 skjutsade Emil mig till frisören som hade bullat upp med frukt, godis och cider. Efter cirka en och en halv timme hos frisören var det dags för sminkning som avklarades hemma hos oss. Emils föräldrar kom sedan och hjälpte oss med påklädningen. I sista stund upptäckte vi att Emils frockcoat var alldeles för kort i ärmarna och den fick snabbt sprättas upp och läggas ner.

Fotograferingen
Något försenade kom vi så till fotografen, Samuel Jonssons studio, dit Emils morbror, som var vår chaufför under hela dagen, körde oss. Här väntade också våra söta små brudnäbbar, mina brorssöner, på oss.  Trots att det inte är lätt att få två små barn att samtidigt le och titta in i kameran lyckades Samuel fantastiskt bra! Det var skönt och tryggt att ha en proffsig fotograf. Det kändes också viktigt att välja fotograf med omsorg då fotografierna ju faktiskt är det enda, förutom minnena, som man har kvar efteråt. Av den anledningen valde vi också att ha med fotografen i kyrkan. Trots att vädret lämnade lite att önska denna dag hann vi, mellan skurarna, få fantastiskt fina utomhuskort i höstmiljö.

Overkligt och magiskt
Varken Emil eller jag hade hunnit bli särskilt nervös då tempot denna förmiddag var ganska högt, det fanns helt enkelt inte tid för att hinna bli det! Däremot kändes allt en aning overkligt, denna dag som man planerat i ett år, plötsligt var den här och man var faktiskt med om allt man tidigare bara gått och tänkt på. Dessutom gick dagen i rasande fart.  Så hade då klockan blivit 14.00 och det var dags för vigsel. Hela vigseln var fantastisk, kanske det jag tänker tillbaka på mest så här efteråt. Alla gäster, familj, släkt och vänner, uppklädda och tjusiga, som var där för vår skull. Den fina kyrkan, sångerna som sjöngs, själva vigselakten, allt kändes näst intill magiskt. Det enda som inte blev riktigt som vi tänkt oss var den sedvanliga gratulationsmottagningen på kyrkbacken. Det hade börjat regna allt mer och det var ganska kyligt i luften så vi bestämde oss för att istället skjuta upp det till dess vi kommit inomhus i festlokalen. Det som kändes lite tråkigt var att vi då inte hann hälsa på alla de som kommit enbart till vigseln. Men å andra sidan fick jag ju lite regn i brudkronan, eller i alla fall i diademet.

Middagen
Väl framme på mäss Trianon i Eksjö mottog vi så gratulationerna och hälsade på alla gäster. Det tog sin lilla tid och det sög nog lite i allas magar när vi väl satte oss till bords. Till förrätt serverades skaldjursröra på salladsbädd i en tunnbrödsskål. All mat var verkligen superb men kronan på verket var, som sig bör, ändå huvudrätten som bestod av baconlindad oxfilé med krämig potatisgratäng och kantarellsås, till det kokta grönsaker och grönsallad. Till efterätt fick vi hembakad ostkaka med sylt och grädde.

Sång, lekar och spex
Mellan måltiderna varvades tal och sång med lekar och spex, noga avvägt av våra toastmasters som hade full koll på allt under hela kvällen. Samma väninna som gjorde min sminkning hade också gjort ett fantastiskt jobb med våra bröllopshäften ur vilka det lästes flitigt. Själva festen går ju bara att planera till en viss gräns, man har ingen aning om hur många tal som kommer att hållas, vad innehållet i dessa tal kommer att vara, om vi kommer tvingas till pinsamma lekar, om maten är god eller om gästerna har trevligt. Det är ju visserligen allas uppgift att göra festen rolig och trevlig men ändå är man som brudpar lite nervös över hur det kommer att bli. Detta var dock något som vi inte hade behövt oroa oss för. Allt flöt på, maten var som sagt fantastiskt god och det verkade åtminstone som att gästerna hade trevligt. Särskilt minns och uppskattar man alla tal och spex, som familj, släktingar och vänner tagit sig tid att knåpa ihop.

Festen
Efter att middagen var avklarad var det dags för en välbehövlig lång paus före bröllopstårtan och därefter valsen. Tårtan var en traditionell våningstårta, med chokladbotten, hallonmoussefyllning med vit chokladmousse över. Som seden sig bör ligger nu den översta lilla tårtan i frysen och väntar på att bli uppäten då vi firar ettårig bröllopsdag. Efter valsen, som vi inte hunnit öva på, var det dans och mingel och puben öppnades för den som ville få sig något mer att dricka. Jag uppskattade verkligen att så många av gästerna dansade, unga som gamla. Hela festen blev så bra och rolig som vi önskat, varken för mycket eller för lite av något och vid 01-tiden tackade vi, lyckliga men väldigt trötta, för oss och begav oss hem.

Morgongåva
Bröllopsnatten tillbringades så i vårt eget hus eftersom vi morgonen efter skulle få besök av ett par långväga bröllopsgäster. Bo på hotell och mysa kan vi spara till en annan gång. Allt det roliga var dock inte slut än, som morgongåva fick jag ett tjusigt Efva Attling-smycke och Emil, som önskat sig något användbart, fick ett snickarbälte, passande inför den stundande husrenoveringen.

Skriver från USA
Bröllopsresa hade vi heller inte planerat att åka på då vi redan varit utomlands två gånger under året. Men en resa blev det ändå, efter att ett amerikanskt par som skulle kommit till bröllopet fått förhinder och istället bjöd över oss till USA! Så här befinner vi oss nu, i skrivandes stund, utvilade efter en hektisk höst och redo för vårt gemensamma liv tillsammans som ett gift par.