Anna och Johan - vårt underbara bröllop

Frieriet
Det började med att Johan väckte mig väldigt tidigt nyårsdags morgon 2007, med ett levande ljus och en ring och ställde Frågan som han naturligtvis fick ett snyftande JA på. Vi ville ha god tid på oss att planera vårt bröllop så vi bestämde oss för den 16 augusti 2008. Vi berättade för våra närmaste och det kom en hel del tips och idéer och några av tipsen delar vi gärna med oss. Det första är, som man läser och får höra överallt, att ha god tid på sig med alla förberedelser och all planering. Att man även planerar bröllopsdagen och har gott om tid på sig för det är verkligen inte en dag man vill stressa.

Känna lyxen
När det gällde planeringen inför bröllopet var det enda vi egentligen hade klart för oss var att vi ville ha bröllopsfesten på Idala Gård utanför Trelleborg. Vi hade varit där och ätit middag vid ett tidigare tillfälle och vi båda fastnade för gården med dess underbara atmosfär, mat och personal. Vi ville även känna lyxen av att komma till ett ställe där vi satte oss ner, blev serverade och inte behöva tänka på dukning, om mat och dryck skulle räcka, och framför allt inte städa efteråt. Kan tänkas att det kostade lite mer än om man skulle ha gjort allt själv men det var helt klart värt pengarna. Vi satsade istället lite tid och energi på att göra egna inbjudningskort, vigselprogram, festprogram och placeringskort med vår egen prägel.

Kyrka och tema
Med Idala bestämt så var det kyrkan som var nästa sak att välja. Inte heller ett så svårt val, då Gislövs charmiga kyrka ligger en kilometer bort, lagom stor och den kyrka som mina föräldrar gifte sig i för ett antal år sen. Vårt färgtema blev silver och grått. Anledningen till att vi bestämde oss för det, var att vi hittade ett underbart tyg i silver som vi lät sy upp en väst, plastrong och slips i åt Johan. Johan själv använde västen och plastrongen till sin svarta kostym och slipsen användes av Johans best man Tomas. Min tärna Madeleine var med mig och provade klänningar. Jag visste vilken modell jag ville ha med det var lättare sagt än gjort att hitta Klänningen. Halterneckklänning var uppenbarligen inte riktigt på modet men till slut hittade jag den.

Tog hjälp 
Allt som skulle fixas innan som transport, bordsplacering, beställning av blommor och tårta, meny på Idala, ja allt flöt på i lugn takt. Att det gjorde det var nog till största delen för att vi hade god tid på oss och att vi faktiskt tog hjälp vid de olika sakerna av våra nära. En stor hjälp med bl a bordsplaceringen var våra föräldrar. I övrigt har vi fått tips, idéer och inspiration från både familj, vänner, diverse tidningar och Internet. Det orosmoment som vi egentligen hade var vädret. Man hade under hela veckan lovat regn och det var ett tillräckligt stressmoment. Skulle det regna hela dagen, skulle det regna när vi skulle fotograferas, vid kyrkan, hur skulle det gå med bilen som var en öppen Excalibur utan möjlighet till tak, hur skulle man göra med fördrinken som skulle tas ute på gården? På morgonen när vi vaknade sken solen! Så oron var helt i onödan.

Smink och bubbel
Jag åkte hem till mina föräldrar dit även min tärna Madeleine och frisör Aina kom. Min frisyr fixades och jag åkte ner på stan för att fixa sminket. Min syster var med som stöd och tog lite bilder med sin kamera. Det kändes väldigt lyxigt, man satt och blev ompysslad och fotograferad som om man vore någon fotomodell. Först med håret och nu med sminket. Vi blev till och med bjudna på bubbel. Vi hade som sagt planerat in god tid så jag satt och åt lite lunch i lugn och ro och pratade om allt möjligt. Det var ganska skönt att prata om annat under lunchen än bröllopet. För hur det än är så är man lite pirrig och det ska man ju vara. Det är en av dom största händelserna i ens liv. Johan hann till och med titta på OS i Peking med sin best man Tomas. Det tyckte han var skönt för att inte tänka för mycket på själva vigseln senare. Det sista med håret fixades, tog på klänningen och sen var det dags att ge sig iväg för fotograferingen.

Vår fotograf
Jag och Madeleine kom till Idala Gård och mötte då upp Johan, Tomas och toastmastern Daniel som agerade chaufför och alltiallo denna dag. Johan kom emot mig och frågade om han fick ge mig en puss? Han tyckte jag var så fin, han vågade knappt inte röra mig. Vår fotograf Rose-Marie hade varit där en liten stund för att hitta bra ställen att ta bilder på så vi satte igång direkt. Att vi valde just Rose-Marie på Polyfoto hade med två saker att göra. Dels blev hon rekommenderad till oss genom vänner som haft henne som fotograf och dom var väldigt nöjda. Sen hade vi fått tipset att även om man får in bilder från övriga gäster så är det guld värt att ha ett ordentligt album från fotografen. Och idag med facit i hand är vi väldigt glada för att vi följde tipset. Vi är helnöjda med vårt album. Trots att många bilder togs av gästerna så fanns det inga så bra och med samma intensitet och känsla som de Rose-Marie tog.

Skakig ceremoni
Sen var det dags att ge sig av till kyrkan och då kom det riktiga pirret. Johan åkte en liten stund innan och för honom var det jobbigt att behöva stå vid altaret och vänta på mig, även om han hade Tomas vid sin sida. Väldigt pirrigt och stelt och alla tittade på honom. Jag och Madeleine kom fram till kyrkan, där stod min pappa och väntade. Vi fixade till klänningen, tog några djupa andetag och sen kom klockringningen. Jag var pirrig och småskakade och pappa vid min sida var också tagen av stunden. Det gjorde mig ännu mer nervös men när väl dörrarna öppnades så var det något konstigt som hände. Jag fick på mig världens leende och jag bara njöt. Jag fick en sån adrenalinkick och kände mig som om jag vore den absolut snyggaste kvinnan i hela världen och den känslan satt i hela kvällen. När jag kom fram till Johan tog han min hand, tittade på mig och log. Sen sa han – Som du skakar! Och jag kunde bara le!

Festen
Vi hade som sagt ganska bra koll på läget inför bröllopet och visste att om vi bara kunde klara av kyrkan så skulle vår toastmaster och madame ta över sen och jag och Johan skulle bara kunna luta oss tillbaka och njuta av vår dag. Och det var precis det vi gjorde! Vi kom till Idala och under kvällen blev det utsökt mat, serverad av proffsig och trevlig personal, trevliga och underhållande tal och spex, några sånger till maten. Under kvällen hade vi en DJ från Megamix AB som såg till att det var fullt av dansande glada härliga gäster på dansgolvet hela tiden. Vi hade med andra ord en helt underbar bröllopsfest!

Det bästa framför oss
Men allt har ett slut så även bröllopsfesten. Vi hoppade in i vår taxi som tog oss till hotellet. När vi kom in på rummet, tog vi av oss våra skor och satte oss ner i fåtöljerna. Så skönt det var! Vår stora dag var över, skönt men också lite tråkigt, för vi hade haft det så bra och allt varit så enormt lyckat. Men vi har ju faktiskt det bästa framför oss. Vi har resten av vårt, förhoppningsvis långa, gemensamma liv att se fram emot. Och vi har ju en bröllopsresa som väntar på oss. Maldiverna here we come!!