Så en dag fick de plötsligt för sig att gifta sig. Fast så plötsligt var det förstås inte. Tankarna hade funnits där länge. Det skulle bli ett sagobröllop i vitt, rosa och silver med diamanter.
Ett stort bröllop kräver viss framförhållning. Dels för att bröllop faktiskt kostar en icke oansenlig summa pengar som tar ett tag att skrapa ihop, och viktigare, för att varenda liten detalj ska bli så perfekt som möjligt. Således sattes bröllopsdatumet ett drygt år fram i tiden. Nollåttanollåttanollåtta. En fredag. Dessutom Peters bortgångna mammas namnsdag och därmed även flaggdag.
Scenen var satt. Bröllop skulle det bli, och ett år hade de på sig. För att allt skulle gå så smidigt som möjligt blev det tämligen automatiskt en viss rollfördelning i förberedelserna. Angelica arbetade som bröllopsfotograf och hade därför sett otaliga brudpar passera så hon hade en rätt klar bild över hur hon tyckte att bröllopet skulle se ut. Dessutom hade hon, precis som alla andra kvinnor, drömt om sitt framtida bröllop sen urminnes tider, så hon fick bli outtalad projektledare. Peter å andra sidan var ekonom och fick därför ha hand om budgeten, och fick även i vissa fall lägga in ett veto mot de mest utsvävande planerna.
I samma veva fotograferade Angelica ett bröllopspar som gifte sig vid Skokloster slott och fastnade för den väldigt vackra miljön. Det blivande brudparet besökte Skokloster och hittade genast en fantastisk bröllopsplats. En grönskande allé med Mälarens vatten i bakgrunden. Ett besök på värdshuset gjorde dem inte heller besvikna. Lokalen var utmärkt och personalen väldigt tillmötesgående. Knappt ett år före utsatt tid bokades bröllopsplatsen.
Samtidigt föddes idén om en bröllopsfest i dagarna två. Eftersom det fanns sovplatser för gästerna vore det trevligt om så många som möjligt kunde stanna kvar för picknick dagen efter. Planering även för dag två vidtog, och Angelica passade även på att säkra reservplaner genom att dels titta ut alternativa bröllopsplatser inomhus och dels genom att boka den närbelägna bygdegården för det aktuella helgen. Första helgen i augusti är normalt den mest solsäkra i Sverige, men det är naturligtvis en klen tröst just det året som det är dåligt väder.
Förberedelserna fortsatte med otal timmars bläddrande i bröllopstidningar, bröllopssurfande, bröllopsprat i telefon med alla som kunde tänkas vara intresserade, träff med andra blivande brudar i närområdet för idéutbyten. Och så vidare. Det skulle tas beslut om blommor, ringar, bröllopsklänning, meny, vilka som skulle bjudas. Bestman, tärna, musiker, vigselförrättare och fotograf tillfrågades. Därtill behövdes hindersprövning, hår, skor, dricka, snittar, dukning, med mera fixas på ett eller annat sätt. Och så vidare igen.
Kring nästan alla av de uppräknade sakerna finns en egen liten historia. För många för att få plats med alla här tyvärr. En speciellt viktig detalj för ett lyckat bröllop är brudklänningen. Angelica hade en ganska bestämd uppfattning om hur hon ville att klänningen skulle se ut och besökte alla upptänkliga bröllopsbutiker inom tio mils radie innan hon beslutade sig för att beställa inte en, utan två stycken, från Kina. En med släp till vigseln, och en utan till festen. Båda var först för små och sen för stora. Hur kunde det gå till undrar ni säkert. Fortsätt läsa.
Självklart vill man visa sig från sin allra bästa sida när det är dags för bröllop. För Angelica innebar det att hon ville bli av med några överflödiga kilon medan Peter kunde må bra av att lägga på sig några. Mitt i all bröllopsplanering visade det sig att hjälp med detta skulle komma i form av ett tv-program. Produktionsbolaget bakom "Du är vad du äter" ringde en dag och tyckte att upplägget med både viktnedgång och viktuppgång samtidigt som utmynnade i ett bröllop lät väldigt intressant. Efter inte alltför lång betänketid beslöt de sig för att vara med i programmet.
Så under de sista åtta veckorna inför bröllopet blev det, förutom alla andra förberedelser, även tv-inspelningar, träning, matlagning, och så vidare. Hela livsstilen byttes ut. Men så bra det blev. Femton centimeter mindre i midjan och 8,5 kilo lättare blev den blivande bruden snyggare än hon kunnat önska sig. Glädjen var obeskrivlig. Och breudgummen gick upp några kilo också och blev både piggare och gladare.
På ett sätt gick dock viktminskningen lite för bra till och med. Tre dagar innan bröllopet visade det sig att klänningen plötsligt var för stor och smärre panik utbröt. Men med hjälp av en fantastisk skräddare löstes det problemet också.
Den stora dagen
På bröllopsmorgonen regnade det. Angelica hade fixat med dukning och diverse annat kvällen före så hon hade sovit över på Skoklosters Värdshus. När hon vaknade märkte hon att vädret inte hade förändrats sedan dagen före. Men det kändes som att det inte gjorde något. Reservplanen fanns och vädret gick inte att göra något åt. Bröllop skulle det iallafall bli. Allt var planerat i minsta detalj.
Hår- och sminkhjälpen anlände på förmiddagen och började sitt arbete med Angelica och tärnan. Lite senare dök Peter och bestman upp för att också bli tillfixade. Under tiden kunde man höra hur gäster började anlända till värdshuset för att göra sig i ordning inför festen. Brudparet skulle bli både filmade av TV-team och fotograferade innan vigseln så de fick smita ut via brandtrappan för att inte avslöjas av gästerna.
Filmning och fotografering tog en bra stund men det kändes betydligt kortare. När utsatt tid närmade sig började brudgummen, som vanligen är den lugnare av de två, få lite svårt att stå still medan bruden gjorde sitt bästa för att likna en filbunke. Trots att vigselförrättaren inte stod att finna någonstans. Han var några minuter försenad men dök upp med andan i halsen.
Vigseln kunde börja. Först in på den femtio meter långa, röda mattan var tärnan Marie och brudparets fyra år gamla dotter Mione som strödde ut rosblad som om hon aldrig gjort annat ackompanjerade av filmmusiken till Harry Potter. Därefter kom brudgummen och bestman Johan som gick in till Eye of the tiger. Jubel och busvisslingar haglade mellan slottets väggar och adrenalinet pumpade. Till sist kom bruden, ledsagad av sin far, och vigseln kunde börja.
Ett tv-team, en videofotograf och en vanlig stillbildsfotograf förevigade själva vigseln med tillhörande tal, sång, ja-sägande och byte av ringar. Därefter följde riskastning och gratulationer, mingel i slottsmiljö med rosa champagne och snittar innan det var dags för hela bröllopsföljet att bege sig till värdshuset för bröllopsmiddag.
Kräftcocktail, hjortinnerfilé och chokladfontän med färska fruktspett, blandat med tal och andra framträdanden gjorde middagen mycket lyckad. Därefter var det dags för den obligatoriska bröllopsdansen. Den började som en vanlig Wienervals, men övergick snart till något helt annat för att överraska gästerna. En egenhändigt koreograferad hiphopdans i full bröllopsmundering.
Därefter party! Dans så länge värdshuset tillät och sen vickning med korv med bröd och efterfest i ett angränsande sällskapsrum. Någon gång vid fyra på morgonen var det endast ett fåtal tappra själar uppe, och då beslöt sig brudparet för att stupa i säng. Fyra timmar senare var det uppstigning igen. Dagen startade med en härlig hotellfrukost och paketöppning. Sen fortsatte större delen av gästerna firandet med slottsvandring och picknicklunch i den närbelägna bygdegården. Det var massor med plockmat och stora korgar med bullar och annat gott. De inköpta picknickfiltarna kom aldrig till användning på grund av att det var för blött i marken. Men dag två sken solen i alla fall.
Och sen levde de lyckliga i alla sina dagar. Stort Tack till alla som hjälpte till att göra den här dagen oförglömlig. Den kommer för alltid att finnas i våra hjärtan.