Sara & Erik - månadens bröllop mars

Vi förlovade oss i maj 2006 och 364 dagar senare blev vi herr och fru. Bröllopsresan gick till Rom och den plats där bröllopstankarna vaknade för fem år sedan. 

Det var en fantastisk och mycket märklig känsla att vakna upp på bröllopsdagen den 19 maj 2007. Vi hade de senaste veckorna varit ganska nervösa men samtidigt förväntansfulla och det kändes som om dagen aldrig skulle komma. Nu var det äntligen dags! Vi låg kvar i sängen ett tag och samlade kraft sedan tittade vi på varandra och sa- nu kör vi!

Vi hade bokat tid hos frisören klockan nio. Jag fick en välbehövlig kopp kaffe inan vi började, lite senare byttes kaffet mot ett glas champagne. Vår fotograf, Hanna, slöt upp vid tiotiden. Eftersom jag och Gunilla, som fixade både mitt hår och sminket, hade träffats en gång tidigare för att bestämma hur frisyren skulle se ut kände jag mig helt trygg i hennes händer. Medan jag satt och blev ompysslad såg jag genom fönstret hur började det regna och blåsa. Det gjorde det sedan resten av dagen. 

Både ceremonin och festen hölls i byn Vallen där Eriks föräldrar bor. En av mina bröder var vår chaufför för dagen och han plockade upp oss hos frisören och så bar det av, en resa på ca 10 mil med vindrutetorkarna på maxfart. Väl framme träffade vi våra föräldrar – de var finklädda och glada, lite nervösa men framförallt stolta. Vi bytte kläder och gjorde de sista förberedelserna i Eriks föräldrars hus. Eriks bror, som också var Best-man, och en av mina kompisar stannade kvar och hjälpte oss medan de andra åkte i förväg. När allt var förberett blev vi ensamma kvar i huset en stund, jag och Erik. Jag var så nervös att jag mådde illa och var nära att svimma men jag lyckades hålla mig upprätt.

Klockan började närma sig tre och våra pappor kom i bil och hämtade oss. Mellan huset och lokalen där bröllopet hölls är det en biltur på en knapp kilometer och när vi närmade oss målet, såg alla bilar och alla människor; familjen, släkten och vännerna som stod ute i kylan och rusket i sina finkläder och väntade på oss, så vändes nervositeten till otålighet och vi fick en glädjekick. Eftersom det fortfarande regnade fick papporna leda oss under paraply fram till trappan upp till altanen. Tack och lov hade vi bara någon dag innan bestämt oss för att flytta ceremonin under tak, om det skulle regna. Gästerna, drygt 60 personer stod på varsin sida och bildade en gång fram till vigselförrättaren. Vi gick längs gången till tonerna av en trumpet. Räcket runt altanen var klätt i björkris och där vi stod bildade skogen en bakgrund i olika toner av grönt. Under hela ceremonin höll vi varandra i handen, det är något vi ofta gör annars ocskå så det kändes tryggt. Ceremonin gick ganska snabbt och efteråt gick vi tillbaka genom gången medan trumpetaren spelade ”All of me” och gästerna kastade ris över oss.

När ceremonin var över och alla kramats färdigt åkte vi och vår fotograf tillbaka till huset för att ta bröllopsbilderna. Vi fick en stund att andas ut och försöka ta in det vi just varit med om. Vi hann till och med ta en kopp kaffe. Att vädret inte visade sin vackraste sida den dagen gjorde att vi inte kunde ta alla bilder utomhus, det blev för kallt. Det tvingade oss att improvisera. Några svartvita bilder togs inne i huset på Eriks mormors gamla kökssoffa.

När vi kom tillbaka till festlokalen efter fotograferingen gick vi uppför samma trappa som tidigare men den här gången kändes det definitivt inte lika nervöst. Gästerna välkomnades med en skål och festen kunde börja. Vår gode vän Anders spelade jazz på pianot medan gästerna hittade sina platser, läste menyn, bläddrade i programmet och lärde känna sina bordsgrannar. Vi valde att duka runda bord, med sex gäster vid varje. På så sätt kunde alla se och prata med varandra och det blev lättare att mingla runt. Varje bord var dukat med runda långa dukar, levande ljus och en liten bukett med samma blommor som brudbuketten. Den inlånade serveringspersonalen serverade maten vid borden vilket gjorde att det inte blev så rörigt. Vår värdgrupp, som bestod av fyra av våra vänner, stack in med sånger, telegram och tal lite då och då under middagen. Vi blev överraskade med både det ena och det andra. Våra föräldrar hade skrivit en sång som de ogenerat framförde, det blev stor succé.

   Vid tiotiden förvandlades en del av lokalen till dansgolv och kvällens dans inleddes traditionsenligt med en dans av brudparet. Bröllopsvalsen fick ingen hög prioritering under planeringen så vår första dans som man och hustru kan ha uppfattats en aning tafatt – men den genomfördes trots allt. Vår Dj gjorde verkligen ett strålande jobba att hålla igång festen och gästerna höll igång långt efter det att vi åkt. Vi själva hade så kul på festen att vi nästan inte ville lämna den, men när nattamaten skulle serveras kände vi att det var dags att bryta upp. Vi hann få i oss en varmkorv innan vi satte oss i bilen för en halvtimmes färd mot bröllopssviten inne i stan. Klockan hade passerat midnatt med någon timme. Det var alltså inte vår bröllopsdag längre och kanske var det därför som den norrländska himlen började ljusna, regnet var bortblåst och fåglarna kvittrade.

Det var mycket att tänka på under planeringen, för varje sak vi strök från listan verkade det komma till två. Men vi var ganska mycket på det klara vad det var vi ville ha när vi började förberedelserna. Vi ville båda att det skulle vara en borgerlig ceremoni och att den skulle vara enkel. För oss kändes det viktigt att lägga krutet på en härlig fest med familjer och vänner. Det kändes roligt att kunna utforma dagen, både ceremonin och festen precis som vi ville ha den. För enkelhetens skull hölls både ceremonin och festen på samma plats. Vi ordnade så att de gäster som ville kunde stanna över natten och de bjöds på stor frukostbuffé ute på gräsmattan dagen efter (den dagen var det strålande sol).

Vi försökte göra så mycket som möjligt själva eller tog hjälp av vänner och familj i den mån det var möjligt. Det var många som var iblandade i jobbet kring att göra vår dag speciell. Anita och Kristina på atelje A%K gjorde ett fantastiskt jobb med att sy upp våra kläder precis som vi ville ha dem. Vi bad fyra av våra vänner att vara värdar, de smög och planerade i månader och såg till att det blev en fantastisk dag som vi alltid kommer att minnas.