Historisk tillbakablick på guld

Det har länge varit centralt i ekonomin, och är fortfarande vår mest stabila valuta. Guld är en av våra renaste metaller och kan lätt bearbetas till smycken. Historien i guldets spår har ofta varit dramatisk och blodig, ord som ”guldfeber” vittnar om hur människor blivit besatta av att finna guld.

Guldets betydelse
För mer än 6000 år sedan började egypter, sumerer och andra folk samla guldkorn i flodsand. Sedan hamrade man samman kornen till större stycken som kunde smidas. Guldet blev på så sätt den första metallen som användes av människan, främst till handel och smycken. Guldet fick snabbt en värdefull roll för samhällen, och vad man vet har inget rike kunnat överleva utan guld. Det folkslag som kanske förstod guldets värde bäst var romarna. När romarriket var som störst låg alla världens kända guldgruvor innanför den romerska gränsen. Under medeltiden grundlades den moderna fysiken och kemin mycket p.g.a. alkemisternas jakt på formeln på att förvandla bly till guld. Guldet är också så värdefullt att alla accepterar den som handelsvara och valuta överallt.

Guldfyndigheter i världen genom olika tider
Man vet att egyptierna i 5:e, kanske redan i 6:e årtusendet f. Kr. ägde guld i större mängd och använde det till prydnader. Detta guld hämtades först inom landet, i Nubiska öknen samt omkring Senegals övre lopp. Något senare började Asiens rika fyndorter att utnyttjas. I Europa känner man till fyra områden där forntidens folk hämtade sina guldförråd: Trakien, Ungern och Siebenbürgen samt Irland, som exporterade guld även till Skandinavien. Dessutom fann man tidigt guld i Gallien och i Östalperna. Alkemisterna kallade guldet ”metallernas konung” och gav det solens tecken. Under århundraden strävade de efter att framställa metalliskt guld och drickbart guld, det såkallade livselixiret, genom förvandling av oädla metaller. Under medeltiden gick den europeiska guldproduktionen ner, men efter Amerikas upptäckt började snart stora mängder guld brytas. De rikaste områdena, där européerna släckte sin guldtörst, var Mexico och Brasilien, som under 1700-talet producerade mest guld i världen. Betydande guldmängder påträffades tidigt i Peru, där inkariket samlat kolossala skatter, vilka senare rövades bort av spanjorerna. I början av 1800-talet gick guldproduktionen ner, tills man upptäckte guld på östra sluttningen av Uralbergen; 1845 var Rysslands guldproduktion nästan dubbelt så stor som Sydamerikas. Ett ännu större uppsving kom när guld upptäcktes i Kalifornien 1848.

Guldrushen i Kalifornien
Guldrushen började 1848, då man upptäckte guld vid Sutter’s Mill i Coloma, Kalifornien. Ryktet spreds snabbt, vilket ledde till att ca 300 000 människor från och utanför USA begav sig till Kalifornien. Dessa tidiga guldgrävare, som kallades ”forty-niners” efter året 1849, reste till Kalifornien med segelfartyg och prärievagnar över hela kontinenten. De fick ofta utstå hårda prövningar under resan. Även om de flesta nyanlända var nordamerikaner, lockade guldrushen till sig tiotusentals människor från Sydamerika, Europa, Australien och Asien. I början tog man fram guldet med hjälp av enkel guldvaskning, från vattendrag och flodbäddar, men senare uppfanns mer sofistikerade metoder som användes över hela världen. Man hittade guld motsvarande flera miljarder amerikanska dollar i dagens värde. Vissa blev mycket förmögna, medan andra fick återvända hem utan mer än det de hade haft med sig från början. För en del blev guldsökandet en katastrof, och ledde till personliga och ekonomiska tragedier, sjukdom och självmord.

Guldrushens konsekvenser för samhället i USA
Guldrushen fick stora konsekvenser. Staden San Francisco växte från att ha varit en liten tältsamling till en snabbt expanderande stad, och vägar, kyrkor, skolor och nya byar byggdes. Man införde ett rättssystem och en regering, vilket ledde till att Kalifornien 1850 erkändes som en av USA:s delstater. Nya transportmetoder växte fram – ångbåtar kom i regelbundet bruk och järnvägar byggdes. Jordbruket utvecklades i rekordfart, och blev med tiden Kaliforniens näst största utvecklingsområde. Guldrushen hade även flera negativa konsekvenser: indianerna i området attackerades och drevs bort från sina traditionella landområden. Guldgrävandet skadade även miljön i området.

Guldsökarna
Ryktet om guldrushen spreds till en början långsamt. De första som begav sig till guldfälten var Kaliforniens egna invånare, huvudsakligen amerikaner och européer som bodde i norra Kalifornien, eller människor som hade hört nyheterna från skepp på rutter till och från Kalifornien. Det beräknas att nästan 90 000 personer anlände till Kalifornien 1849, ungefär hälften kom landvägen och hälften kom sjövägen. Av dessa var kanske 50 000 till 60 000 amerikaner, resten utlänningar. De första immigranterna från Europa, som precis hade upplevt revolutionsåret 1848 och som hade en längre sträcka att resa, började anlända i slutet av 1849, särskilt från Frankrike, tillsammans med en del från Tyskland, Italien och Storbritannien. Det uppskattas att det år 1855 hade anlänt ungefär 300 000 guldsökare, köpmän och andra immigranter till Kalifornien från hela världen. Den största gruppen förblev amerikaner, men det fanns även tiotusentals mexikaner, kineser, fransmän och latinamerikaner. Vissa av de allra tidigaste guldsökarna kunde samla på sig stora mängder guld, i vissa fall till ett värde av tusentals dollar varje dag. Även vanliga guldsökare hittade i genomsnitt guld värt tio till femton dagslöner varje dag, räknat i genomsnittslönen för en arbetare på östkusten. En person kunde arbeta på guldfälten i ett halvår och hitta guld värt motsvarande sex årslöner därhemma.

Vaskning
De tidiga guldgrävarna kunde helt enkelt vaska efter guldet i Kaliforniens floder och vattendrag, eftersom det låg så koncentrerat i gruslagren. Vaskning kan dock inte användas i större skalor, så man började så småningom använda sig av alternativa tekniker som innefattade byggnadsställningar för att få fram större volymer av grus. Vid de mest komplexa anordningarna ledde arbetarna iväg vattnet från en hel flod, till en sluss bredvid floden, där de sedan grävde efter guld i den nu exponerade flodbotten. Moderna uppskattningar tyder på att ungefär 370 ton guld avlägsnades under de första fem åren av guldrushen.

Hydraulisk drift
Nästa steg, som inleddes 1853, var hydraulisk drift, och användes på gamla grusbäddar vid guldfältens branta klippor och bergssluttningar. Den hydrauliska driften (som uppfanns i Kalifornien vid den här tiden) gick ut på att man riktade en högtrycksslang med en kraftig vattenstråle mot guldinnehållande grusbäddar. Gruset och guldet som då lossnade fördes över till slussar, där guldet lade sig på botten och sedan plockades upp. Det har uppskattats att ungefär 340 ton guld hittades med hjälp av denna teknik fram till mitten av 1880-talet. Problemet med denna metod var de stora mängder grus, slam, tunga metaller och andra föroreningsämnen som hamnade i floder och andra vattendrag. Många områden har än idag ärr av denna utvinning, eftersom den exponerade jorden och grussamlingarna gör det omöjligt för växter att leva där.

Guldruschens efterdyningar
Efter att guldrushen ebbat ut fortsatte grävandet efter guld. Det sista steget i utvinningen var att söka efter guld som långsamt hade spolats ner på botten av floderna i Kalifornien. I slutet av 1890-talet hade muddringstekniken (som också uppfanns i Kalifornien) blivit ekonomiskt hållbar, och man har uppskattat att över 620 ton guld hittades med hjälp av denna. Under både själva guldrushen och årtiondena därefter använde sig guldgrävarna även av ”hard-rock”-grävande. Detta innebar att man utvann guld direkt från stenarna, genom att gräva och spränga för att leta upp och avlägsna de ådror av kvarts som innehöll guld. Efter att stenarna tagits upp till ytan krossade man dem, och guldet separerades (med hjälp av rinnande vatten), eller filtrerades ut, vanligtvis med hjälp av arsenik eller kvicksilver (ännu en bidragande orsak till miljöförstöringen).

Historiskt guld i dagens smycken
Smycken ärvs från generation till generation, och eftersom vi i Sverige hade så många utvandrare till Kalifornien i mitten och slutet av 1800-talet, finns det en hel del guld med kaliforniskt ursprung i vårt land. Orsaken till att svenskar utvandrade vid denna tid var främst religionen, men även drömmar om att finna guld, i kombination med den svåra missväxten, var en stor orsak. Kanske har du utvandrare i din släkt, och kanske förde de med sig guld eller guldsmycken hem som gått som arv i släkten?