e de verkligen ingen snäll själ som läser den här bloggen???

Publicerad: 30 oktober 2012 02:51

Kommentarer

1. Fanny skriver:

   31 oktober 2012 09:32

   Vad trist att du känner dig så ensam nu när ni håller på att planera för något så fint som ert bröllop! ALLT går att lösa men jag tror faktiskt att du borde få med din kille i planeringen för det är tufft att dra hela lasset skälv. Du har säkert redan berättat om hur viktigt detta är för dig men kanske måste du göra det igen! Ni är ju faktiskt två som ska gifta er och har han sagt JA så har han också sagt JA till att vara delaktig i planeringen eller hur?
   Ge honom specifika uppdrag som han får lösa på sitt sätt och om han kan skriva ner 5 saker som han tycker är viktigt och som han vill ha på bröllopet kanske han kan bli mer intresserad? Han kanske känner att han inte riktigt platsar i de planer du har, vad vet jag? Men du en sak vet jag...ER dag blir precis så perfekt som ni själva vill att det ska bli....för NI är ju med! Klart att det är roligt att visa alla sin kärlek men samtidigt ska ju resan fram till ert bröllop vara bra och underbar och inte bara fylld av stress! Så släpp lite på pressen och njuut av att planera och ta en sak i taget...det finns fortfarande mycket tid kvar! Kram kram från en som just läst din blogg:-)

2. Christin skriver:

   31 oktober 2012 18:43

   Jag gifte mig för ungefär en månad sedan, och anledningen till att det blev sagolikt var att vi aldrig någonsin ville ha det perfekt. Vi ville ha det genuint. Jag valde, ytterst medvetet, att inte stressa kring detaljerna och missa helheten. Istället lät jag somliga saker ligga som de föll, så att säga, medan andra saker, som klänningen, var viktigare, det att den satt bra och att jag kunde andas i den.
   Därför är mitt stora och stränga råd: ta det lugnt. Prata med din man och tagga ner. Det här är er dag, ni två, som dem ni är och inga andra. Räkna med att någonting kommer gå i kras, att någon kommer spilla på sig, att någon kanske snubblar, att det kanske kommer regna, och tänk dig sedan att du och din framtida man har varandra, och att det är ju är vad hela dagen går ut på, oavsett. Även detta att du långt ifrån kan kontrollera allt, så acceptera det du inte kan påverka och släpp taget. Åtminstone om det är att vara lycklig som du eftersträvar. Att vara lycklig är trots allt att vara mitt i livet, och älska det, just som det är i all sin brokighet.
   
   Stort lycka till, och ha nu riktigt roligt, skratta mycket!