Brudgummens bästa och värsta ögonblick!

Alla har vi våra stunder under bröllopsplaneringen och på bröllopsdagen. Här får ni några brudgummars erfarenheter av det bästa och det värsta.

Text: JEANETTE HENRIKSSON
Foto: MAN:RACORN – shutterstock.com

Brudgummen kanske inte ser ut att var den som oroat sig så mycket inför den stora dagen när han står där bredvid sin blivande hustru på bröllopsdagen. Men bakom fasaden gömmer det sig ofta mer än man kan ana. Vi har frågat några nygifta män om deras bästa och värsta ögonblick och upplevelse från deras bröllop och bröllopsplanering.

Simon, gift med Anna
Så här berättar Simon om sina upplevelser kring sitt och Annas bröllop:
– Planeringen gick som smort. Anna skötte det mesta och jag löd bara order. Hon är mycket duktigare än jag på att planera och organisera. Sedan tog vi hjälp av våra bästa vänner Emil och Fia. På bröllopsdagen, vi gifte oss i januari, vräkte snön ner och min oro var att alla gäster och viktiga personer vi ville dela vår vigsel och bröllopsfest med inte skulle ta sig till oss. De har över 30 mil att åka. Men otroligt nog så gick tågen som de skulle. Tack för det SJ.
De bästa stunderna, jag kan inte välja, en av dem var vigseln. När jag stod där och höll min älskade Annas händer och lovade henne evig trohet, då kom det en tår och jag har aldrig varit så berörd. Det var ett mycket större ögonblick än jag kunnat drömma om. Den andra stunden var när min gammelmormor, 98 år, höll tal och berättade att hon och gammelmorfar, som inte lever längre, vigde sig i samma kyrka när de var 23 år. Jag kommer aldrig att glömma min bröllopsdag och känslan jag hade när jag stod vid altaret. Nu väntar Anna vårt första barn. Att bli pappa kommer troligen att kännas minst lika stort. Jag är den lyckligaste mannen i världen.

Patrik, gift med Josefine
Patrik vann mer än sin Josefine, här berättar han:
– Jag tog stor del av bröllopsplaneringen och kände genom hela resan att det var vår grej, som vi skulle göra tillsammans. Att lämna över den helt till Josefine hade inte känts varken rätt eller speciellt roligt, även om jag hade känt mig helt trygg med att hon skulle klara det galant. Vi ville ha ett stort bröllop med många gäster. Alla vet ju att det är kostsamt att bjuda in till bröllop och det värsta tycker jag var att proroitera. Vilket de flesta brudpar nog måste göra. Det är nu jag kommer till det bästa.
Tio månader innan bröllopet stannade jag på vår lokala bensinstation för att fylla tanken och för att köpa en grillad korv med bröd. Samtidigt köpte jag också en trisslott. Jag glömde bort lotten i ett par veckor. När jag sedan hittade den i mina arbetsbyxor skrapade jag den direkt. Jag trodde inte mina ögon! 100 000 kronor! Man kan ju tro att detta var bästa stunden, men även om den var bra, så skulle det bli ännu bättre! Jag packade in lotten i ett litet paket och beställde ett bord på en fin restaurang. Efter att Josefine och jag ätit en underbar måltid och fått i oss några glas rödvin, kunde jag inte hålla mig längre och tog upp det lilla paketet. ”Ska du fria en gång till” blev Josefines kommentar, ”öppna”! sa jag. Efter att hon öppnat paketet tog det en lite sekund innan hon fattade, men då blev hon lyrisk. Vi kunde nu få precis det bröllop vi drömt om och en ny budget arbetades fram.
Efter ytterligare ett par månader kom det som med råge slog vår trissvinst. Josefine bjöd ut mig på samma restaurang och gav mig ett litet paket. ”ska du också fria nu” sa jag. ”Öppna”! sa hon. Det kändes som vi redan gjort detta och som allt hände som i en dröm. I paketet låg ett par små tofflor. Jag fattade direkt. Jag skulle bli pappa! I samma veva räknade jag ut att vårt barn skulle komma samma datum som vi skulle ha vårt bröllop. Hur skulle vi lösa detta?
Eftersom vi båda är ganska coola av oss så valde vi att behålla bröllopsdatumet, men jag måste berätta att jag oroade mig hela tiden. En vecka innan bröllopet kom vår son och att få ha honom med på bröllopet var fantastiskt. Jag har den bästa och vackraste frun man kan önska sig, hon gör mig så lycklig och stolt.

Marcus, gift med Sanna
Man kan inte råda över allt, läs bara här vad Marcus berättar om sin bästa och värsta stund från bröllopsdagen:
– Vi hade länge pratat om att gifta oss och vi bestämde relativt tidigt i planeringen att vi ville viga oss utomhus. Platsen vi bestämde oss för ligger helt ute vid havet och eftersom vi båda älskar att segla hade vi varit på många platser runt om på västkusten. Vi gjorde hela planeringen tillsammans och det blev en del kompromissande eftersom vi hade lite olika tankar om hur vi ville ha vårt bröllop. Att göra den här resan tillsammans kändes oerhört kul och just eftersom vi för första gången stötte på våra egentliga olikheter kändes det som att, klarar vi detta, då klarar vi allt! För att få våra gäster till vigselplatsen och till festplatsen efter vigseln var det båt som gällde och det kändes väldigt kul att få dela den vackra skärgårdsnaturen med våra gäster och vår släkt. Allt var klappat och klart förutom en sak. Vädret!
När vi vaknade på bröllopsdagen blåste det storm och regnade vågrätt. Jaha, hur skulle detta gå? Sanna bröt nästan ihop och ärligt talat så hade jag god lust att göra detsamma. Men jag bet ihop. Jag kontaktade festplatsen som också låg på västkusten. Dagen var räddad. Vi kunde viga oss hos dem. Eftersom båtarna skulle utgå från samma plats behövde vi inte meddela våra gäster de ändrade planerna före gästerna anlänt till festplatsen som vi hela tiden skulle utgå ifrån.
Trots att vi inte fick precis det bröllopet vi planerat är vi jättenöjda med både vår vigsel och vår bröllopsfest. Vädret kan man inte råda över så det gäller att försöka göra det bästa av situationen. Mitt värsta ögonblick var när jag vaknade och såg vädret, mitt bästa var när vi sa ja till varandra framför hotellets stora panoramafönster med det mäktiga stormande havet utanför, och att vi fick dela det med de människor som betyder mest för oss. •

141022_gumm1


Håll koll på oss