Brudgummens förväntningar och våndor

Bröllopsmagasinet träffade några blivande brudgummar för att ställa dem inför några heta frågor om förväntningar och eventuella orosmoln i samband med att de skulle bli gifta. Ja, just så löd det första lilla testet. Det finns en gammal föreställning om att män gifter sig och att kvinnor blir gifta, alltså en mer passiv roll för kvinnan och en mer aktiv roll för mannen. Anmärkningsvärt nog så tyckte dessa brudgummar att det kunde vara lika okej att säga att de blir gifta som att de gifter sig. Så kort in i intervjuerna och redan så försvinner en vanföreställning.

Gemensamt för de allra flesta brudgummar verkar vara att nervositeten kommer i ett ganska sent skede. Det finns inte så mycket att oroa sig för i början av planeringen, men ju närmre bröllopet kommer desto mer infinner sig stressen och oron. Finns det något riktigt konkret att oroa sig för alldeles nära inpå bröllopet så är ofta brudgummen den som blev mer stressad och irriterad än bruden. Fantasimonster, sånt som inte har hänt eller med största beräknade sannolikhet inte kan hända känns inte oroande för de blivande äkta männen. Däremot så tyckte de flesta att de fick lägga ganska mycket energi på att lugna ner sina blivande fruar, som lätt oroade sig för vad som skulle kunna gå snett och enligt männen såg problem med det mesta. Flera av männen hade fått höra att de inte var lika engagerade på ett tidigt stadie som sina blivande brudar och att de inte verkade tycka att bröllopet var lika viktigt som kvinnan tyckte.

Magnus, 37 år och pappa till två gemensamma barn med den blivande frun säger att det är en av de största milstolparna i livet.
- Födseln och döden kan vi inte styra över, men bröllopet ligger helt i våra egna händer och är ett viktigt beslut om att välja att vara tillsammans helt och fullt med en annan människa. Att bli pappa hör också till livets höjdpunkter, men här kunde man inte inverka på alla detaljer. Däremot känns det viktigt med bröllopet även för och inför barnen. Jag och Anna har valt varandra, sen valde vi barnen och nu väljer vi varandra igen med barnen och allt vad det innebär att ha en familj.

Kristian, 28 år har börjat se att den här dagen och det här åtagandet är så mycket större och viktigare än han först trodde.
- Jag ser vilken betydelse det haft för mig att mina egna föräldrar är skilda och hur viktigt det är att jag ska klara av det bättre än vad de gjorde. Det är givetvis mer själva äktenskapet som jag kan oroa mig för än bröllopsdagen. Det är så stort att ta det här steget och våga stå kvar i valet resten av livet.

Lars, 55 år vet att det kanske inte går att hålla löftet resten av livet. Han har varit gift en gång tidigare men efter 23 års äktenskap valde han och hans tidigare hustru att gå åt varsitt håll.
- Jag ser den här dagen som viktig på många sätt. Jag vill visa Susanne att hon har minst samma betydelse för mig som min förra hustru. Det är ett sätt att hedra henne och att hedra vår kärlek. Sedan blir det kanske inte lika mycket pompa och ståt som första gången eftersom mina föräldrar inte längre är med och styr och ställer som de gjorde när jag var ung. Det är i alla fall en ritual som känns viktig för att visa varandra och omvärlden att vi hör ihop.

Är det någon skillnad för Jonas, 32 år som tillsammans med sin blivande brud valt att gifta sig borgerligt lite i smyg?
- Nej, det är inte själva bröllopet och festen som är viktig. Det är ceremonin. Vi älskar varandra och det här är en manifestation av det som vi tror på. Vi tror på vår kärlek och vi vill visa varandra det genom att uttala det högt på det här sättet. Vi har format våra löften själva för att visa den andre vad vi står för och vad vi kan räkna med för stöd och vad vi har för förväntningar.

Vad har då männen för förväntningar av bröllopet? Vad finns det för hopp och vad ser de fram emot i samband med den här stora dagen?
Ett gemensamt minne och en fördjupning av relationen och kärleken är något alla männen i panelen ser fram mot. Magnus och Kristian ser också värdet av att samla släkt och vänner i det här sammanhanget.

- Att ha en fest av den här kalibern är något som man kanske bara gör en eller två gånger i sitt liv, säger Kristian. Att få vara i centrum på det här sättet känns enormt kul. Och att få se alla på en gång, vänner och släktingar, alla som betyder något för mig tillsammans på ett och samma ställe.

Finns det något som ni oroar er för?
För Magnus och Kristian så kopplas ordet oro mer ihop med svensexan. Vad ska kompisarna hitta på? Jonas har inte samma oro för det eftersom det är så få som känner till det stundande bröllopet. Lars har inte ens tänkt på att det kanske blir en svensexa. När det gäller själva bröllopet så är oron för tal och de löften som ska uttalas större än att någon ska snubbla i kyrkan. Att komma ihåg vad man ska säga oavsett om det är att säga efter prästen eller att formulera sina ord själv kan sätta nerverna på spänning.
- Eller att någon skrattar vid fel tillfälle, säger Lars som varit med på ett bröllop när prästen sa fel namn. Kanske var det ändå mest pinsamt för prästen och kanske lättade det bara upp stämningen lite. Ett bröllop behöver inte vara så seriöst även om det är en stor högtidsdag.
- Att kunna se lättsamt på tillvaron är också ett sätt att visa kärlek, säger Jonas.

Vem är det som bestämmer vad och vem är det som sköter planeringen?
- För mig har det här varit lite av ett dilemma, säger Lars. Jag vill lämna över så mycket som möjligt till Susanne så att hon känner att det är hennes bröllop, eftersom jag gjort det här förut en gång och inte vill att det ska vara på samma sätt som då. Samtidigt så vill Susanne att jag ska engagera mig mer annars tror hon att det här bröllopet inte betyder lika mycket som mitt förra. Vi gör ändå ganska mycket tillsammans och jag ser att jag på något sätt håller mer på gamla traditioner, kanske för att jag är äldre än hon, men återigen om jag släpper på det så är hon där och vill hålla på traditioner så mycket som möjligt eftersom det är första (och förhoppningsvis enda) gången hon gör det här. Det är inte lätt, jag får nog erkänna att vi bråkat några gånger under den här resan.

Magnus och Kristian håller med om att det har varit lite små meningsskiljaktigheter även hemma hos dem när det gäller planeringen. Kristian och Amanda löste det genom att dela upp allting i olika ansvarsområden och sedan lita på att den andra tog hand om det som stod på dennes lista. Amanda verkade ha svårast att släppa allt ansvar till Kristian, vilket på något sätt var lite ombytta roller till hur deras liv ter sig i vanliga fall, då det är mest Kristian som ska ha kontroll på allt.
 
Bordsplaceringen är det stora samtalsämnet hemma hos Magnus och Anna just nu. Vem ska sitta med vem? Det ändras från dag till dag. Förut var det stora trätoämnet vilka som skulle bjudas och där säger Kristian att även han och Amanda fick kompromissa för att kunna mötas.

Jonas kommer på att det har funnits några små fnurror på tråden även i hans förhållande relaterat till bröllopsplaneringen. Hur och var bröllopet skulle hållas, men framförallt vart resan skulle gå. Mia ville ha en lugn semester medan Jonas ville ha mer äventyr och aktion. Nu blir det ett safariäventyr i Kenya med en veckas mys på stranden i Mauritius efteråt. Det är dit pengarna som annars skulle bekostat ett traditionellt bröllop med många gäster nu går i stället.

Vem beställer brudbuketten?
Enligt tradition så är det mannen som ska beställa brudbuketten, men hur ser det ut i verkligheten? Jonas verkar undra ”vilken brudbukett” och har ingen aning om hur det ska lösas. Lars vill gärna köpa brudbuketten, likaså Kristian som förstått att det är tradition. Han har också fått veta vilka ramar han bör hålla sig inom när det gäller färger och vilka blommor Amanda föredrar. Magnus har överlåtit det helt till Anna och tänkt att det är en del av hennes utstyrsel.

Finns det något som skulle kunna gå snett?
Att bruden ska säga nej är inte något dessa herrar oroar sig för, det händer nog mest på film. Just nu kan de inte komma på så mycket som kan gå snett, det känns som om det mesta skulle kunna lösas.
- Varför måla fan på väggen i förskott, säger Lars. Den dagen, den sorgen. Det enda man kan oroa sig för är vädret, men det är ju inget som man kan göra något åt. Man kan ha extra paraplyer till hands i kyrkan och ett partytält för festen utomhus, men vädret är nog det viktigaste, och där är man maktlös. När det gäller allt det praktiska, musiken, maten, tårtan, tiden, platsen, kläderna, ringarna, så gäller det att dubbelchecka att alla som är inblandade vet vad de har för uppgifter och att de återberättar vad de ska göra, när de ska vara på plats och vad de är ombedda att leverera.

- Man får aldrig glömma att det är en högtidsstund, en stund av kärlek och glädje och att det är samhörigheten som är det viktigaste. Det får inte bli prestige och det får inte bli ett ämne för bråk, då har man ju förlorat hela grejen, vad är det då för mening, avslutar Jonas.