Vem gör vad på bröllopet?

Att planera ett bröllop kan vara överväldigande. Det är mycket som ska ordnas inför den stora dagen. Samtidigt ska brudparet inte behöva känna sig som projektledare när de väl förevigar sina löften till varandra.

Därför är det viktigt med hjälp: hjälpredorna är hedersgästerna med hedersjobb, om man nu kan kalla roliga bröllopsförberedelser för jobb!

Värdar
Värdar är antingen de som bjuder in till bröllopet eller är speciellt utsedda av brudparet att hjälpa till med det praktiska under dagen. Traditionsenligt är det brudens föräldrar som bjuder till bröllopet men numera är det ofta brudparet själva.

Har man valt in en eller flera personer som värdar agerar de som ett stöd för brudparet och ser till att allt flyter på under bröllopsdagen. Gästerna kan vända sig till värdarna för vägbeskrivningar eller telefonnummer, program i kyrkan och hjälp till sina platser. Eventuellt håller de även välkomsttalet.

Värdarna bör ha samspråkat med tärnan, marskalken och toastmastern innan bröllopet så att de kan samarbeta under kvällens gång.

Tärnan
Enligt tradition är tärnan en ogift yngre syster eller nära vän till bruden, men nuförtiden håller man inte så hårt på reglerna. Först och främst är det en person som ska stötta bruden både på och inför hennes stora dag.

Inför förberedelserna är tärnan ett öra för bruden; hon lyssnar, ger råd och hjälper till, bland annat när bruden ska välja bröllopsklänning. Hon förväntas även förbereda möhippan då hon har tillgång till gästlistan.

På själva bröllopsdagen följer tärnan med bruden till frisören och hjälper henne sedan att klä på sig, lägga rätt slöjan och släpet och att komma i tid till kyrkan. Tanken är att tärnan ska skämma bort bruden. Bland annat bör hon se till att bruden får mat och dryck under dagen och inte gifter sig på tom mage, och varför inte lyxa till det med champagne? En annan idé är att ha med sig en ”första-hjälpen för bruden” väska med nål, tråd, sax, plåster, näsdukar och huvudvärkstabletter för det oförutsedda. 

I kyrkan går tärnan antingen in före eller efter brudparet tillsammans med marskalken och ställer sig sedan åt sidan framme vid altaret. Om bruden har ett långt släp är det lämpligast om tärnan går efter så att hon kan rätta till det. Under löftena och ringutbytet tar sedan tärnan hand om brudens bukett.

Det förväntas att tärnan håller tal under middagen och det uppskattas också om hon går runt och pratar med gästerna. När festen är över är det tärnan och marskalkens ansvar att köra hem presenterna om inget annat bestämts.

Vad gäller klädsel brukar man komma överens med bruden om färg och klänningsval. Tärnan förväntas själv stå för sina utgifter om inte bruden har speciella krav då man kan komma överens om en annan fördelning.

Marskalk eller bestman
En av brudgummens bästa vänner eller bror utses oftast till marskalk eller bestman. Benämningen bestman härstammar från anglosaxiska seder som innebär att brudgummen står framme vid altaret tillsammans med bestman medan bruden förs fram av sin far eller nära släkting. I Sverige är detta mindre vanligt och bestman kallas därför oftast för marskalk.

Marskalkens främsta uppgifter är att anordna svensexan, stötta brudgummen på bröllopsdagen och att hålla tal under middagen. Hans utstyrsel brukar spegla brudgummens men om det rör sig om ett flertal marskalker kan det räcka att de bär mörk kostym även om brudgummen bär frack.

Innan vigseln hjälper marskalken till att hämta blommor om det behövs och assisterar sedan brudgummen när han ska klä på sig, framförallt om det är frack och fluga. Precis som tärnan kan det vara bra om marskalken har med sig lite nödvändigheter som säkerhetsnålar, plåster, huvudvärkstabletter och näsdukar.

Om brudparet istället gör sig i ordning tillsammans kan marskalken förväntas hämta tärnan och föra henne till kyrkan. Inne i kyrkan går han sedan bredvid tärnan och ansvarar för ringarna. I vissa fall har brudgummen själv ringarna eller överlåter eventuellt ansvaret till näbbarna.

Marskalken förväntas hålla tal men bör undvika att dra fram alltför många av brudgummens dammiga skelett.

Precis som tärnan anses det som en ära att bli utsedd till bestman eller marskalk och därför förväntas man själv stå för utgifterna.

Brudnäbbar/näbbar
Brudnäbbarna och näbbarna är yngre flickor respektive pojkar, som går före eller efter brudparet uppför altargången. De är antingen brudparets egna, släktingars eller goda vänners barn. Deras uppgifter varierar beroende på åldern men kan omfatta att strö ut blomblad, bära upp brudens släp eller slöja eller bära ringarna. Brudnäbbarna brukar bära en liten brudbukett och vara klädda i miniatyrversioner av tärnans klänning och näbbarna i sin tur är klädda i samma färgton.

Föräldrar till barnen bör prata igenom med dem vad som förväntas av dem och finnas nära till hand i kyrkan om de skulle bli överväldigade. Det är trots allt en längre tid som de ska stå stilla under vigselakten. Hur söta de än må vara är det inte rättvist mot brudparet om de tar upp all uppmärksamhet.

Toastmastern
En bra toastmaster är a och o på ett bröllop. Han eller hon, då ofta kallad toastmadame, innehar en oerhört viktig roll och är därför noga utvald bland parets släkt och vänner.

En vältalig och underhållande toastmaster håller i trådarna under kvällen och styr talens ordning, skålar, läser upp telegram, stämmer i sång och anordnar olika spex. För att underlätta för personen i fråga har det blivit allt vanligare att man har både en toastmaster och en toastmadame som sitter bredvid varandra på festen.

Toastmastern utses oftast i god tid och hinner därför medverka på inbjudan med namn och telefonnummer så att gästerna kan ta kontakt i förväg om eventuella tal. Detta underlättar planeringen.

Det är viktigt att toastmastern är organiserad och stresstålig. Att planera i förväg är ett måste och att ha tillgång till gästlista och tillhörande telefonnummer underlättar. Då kan man planera in de olika framförandena och dess tidslängd: för toastmastern är en av de få som måste hålla ett öga på klockan under kvällens gång.

Toastmastern uppmanas prata igenom festen och förväntningarna tillsammans med brudparet, besöka festlokalen och föra en dialog med serveringspersonalen. Man bör också diskutera vem som ska ansvara för programhäftet, sångerna och ris eller konfetti vid kyrkan. Alternativt kan värdarna ta på sig en del av detta ansvaret.

Toastmastern ska även hissa flaggan utanför festlokalen om det finns en sådan och utbringa en skål för brudparet. Han eller hon presenterar sedan talarna i tur och ordning från välkomsttalet, äldre släktingar, syskon, tärnan och marskalken, kusiner, vänner och tacktalet från värdinnans eller brudens mammas kavaljer.

Det kan vara bra om toastmastern har förberett spex eller små anekdoter att ha i reserv om stämningen behöver lättas upp eller talen blir kortare än väntat. Samtidigt måste gästerna också få tid att prata med varandra. Det gäller att balansera allt och tänka på sig själv som en slags samordnare. Det är trots allt brudparet som ska stå i centrum även om toastmastern ofta bli en räddare i nöden!

Bruden och brudgummens föräldrar
Brudparets föräldrar eller brudparet själva står oftast för inbjudningarna. Står båda brudparets föräldrar med på inbjudan tillsammans med brudparet kan man välja att få svar sända till föräldrarna som då ansvarar för gästlistan.

Enligt tradition ska brudens pappa hålla första talet, det så kallade välkomsttalet, men det händer att en värd eller toastmastern håller detta istället, framförallt om brudparet själva har finansierat bröllopet.

Då kan det vara passande för brudens far att hålla nästa tal, dels till sin dotter men också för att välkomna sin svärson. Men nuförtiden är det öppet för alla att hålla tal och det är vanligt att båda föräldrarna till paret håller tal någon gång under kvällen.