Bröllop på flygplatsen: Alexandra & Joacim

Text: Bruden  |  Foto: Lindisima

Jag hade köpt alla tidningar jag kunde komma över under två års tid så när min man friade så var jag väl förberedd och ett par månader senare stod vi framför varandra. Jag fick jämka lite när det gällde hur vi skulle gifta oss. Jag hade drömt om stort bröllop i Klara kyrka inne i Stockholm men i stället blev det VIPen på Arlanda. Jag fick min klänning, Sex and the city-inspirerad, och fotografierna att spara. I år firade vi 12 år som gifta på vår favoritrestaurang APO inne i Stockholms centrala kärna. I efterhand har han berättat hur viktigt det har känts att vara gift vid kontakt med myndigheter, sjukhus och i vardagen att få kalla mig hans fru. När vi fick vår gemensamma dotter så underlättade det också att vara gift.

Innan bröllopet kontaktade jag Brigitte Grenfeldt. Hon fotograferade mig som barn, hon har fotograferat mina tre bonusbarn långt innan jag träffade min man och hon har även senare fotograferat vår gemensamma dotter Tove som föddes 2013. Brigitte ville gärna hjälpa mig med min bröllopspresent till min man, en SecretBox. Det är väldigt utelämnande att fotograferas näst intill naken men Brigitte var fantastisk på att få mig att känna mig bekväm och vacker.

Sista natten innan bröllopet sov jag hos min barndomsvän Isabelle. Jag har hört att sista natten ska spenderas isär. Jag klev upp tidigt och Isabelle hjälpte mig med håret. Jag hade en tydlig bild av hur jag ville ha mitt hår (kan tilläggas att varken jag eller Isabelle har någon frisörerfarenhet alls) och Isabelle fick kämpa med att få fast hårnål efter hårnål i det allt trängre området av hårnålsmyrstack i bakhuvudet.

När jag skulle bege mig iväg till Arlanda kom Isabelles kille springande efter mig med klänningen som jag höll på att glömma på deras gardinstång. Jag som alltid är så noga och har koll på allt var riktigt nervös denna dag.

Väl uppe på hotellrummet för att fixa det sista kom fotografen Linda upp till rummet. Min man väntade i garaget, han som alltid kommer två minuter innan kom denna gång över en timme förtidigt, för vi skulle inte träffas innan vigseln. Linda såg till att vi inte möttes genom att leda ut mig och in honom. Jag hade mina ”något nytt” (klänningen), ”lånat” och ”blått” (en rosett som jag lånat av min mamma, som jag satte fast på mina underkläder, ”något gammalt” (hårnålarna) och ”fått” (halsbandet som jag fått av min man).

När jag kom till VIPen föreslog Linda att jag skulle kliva in på damernas och Jocke i vårt VIPrum för att hon skulle kunna föreviga vårt första möte. Det var första gången på hela dagen som jag stannade upp, tittade mig själv i spegeln ovanför det fina handfatet med dyra parfymer på och blev väldigt nervös. Hur kunde jag vara så nervös? Vi hade levt ihop i tre och ett halvt år. Vi ägde hus ihop. Jag är som en mamma till hans tre tidigare barn. Men ändå var jag så nervös.

Mötet blev fint. Jag hade sagt till Joacim att om han ville att jag skulle ha en brudbukett så fick han ordna med det. Det hade han gjort och den överträffade verkligen mina förväntningar. Jag var blyg vid första mötet, ville kramas men Joacim sköt mig ifrån sig för han ville se och upprepade om och om igen ”vad fin, vad fin”. Tänk att ett möte med en sambo och blivande man som jag bott med så länge ändå kan bli så starkt.

Vigseln

Vår vigselförättare Kerstin Frostberg var fantastisk. Innan vigseln startades frågade hon om vi ville ha den korta eller långa vigseln. Vi frågade hur lång den långa var och hon svarade ca två minuer. Vi svarade i kör, utan att titta på varandra, att den långa vill i ha. Sen föreslog hon en dikt som även den skulle ta ett par minuter, även där var vi samstämmiga att det vile vi ha. Dikten heter ’Till de älskande’ och är skriven av Maria Wine.

Vi sa ja i vår borgligavigsel på ca fyra minuter och våra vittnen var vår fotograf och en från VIPpersonalen. Min man överraskade mig med en riktigt fin ring och fotografen lyckades få med min förvånade och imponderade min. Vi skålade i min mans favoritchampagne som jag specialbeställt dit. Under promenaden tillbaka till hotellet tog Linda de fotografierna som idag hänger på våra väggar hemma. Hon hittade en jättefin liten björkdunge där hon placerade ut oss, för att rädda mina skor erbjöd hon sina egna när vi gick ut i den höga vegetationen. När vi skulle gå in i terminal fem stannar en liten flicka upp och säger lyckligt till sin mamma ”mamma, titta en prinsessa”. Jag älskar fotografens blandning av det vackra bröllopsparet och den ruffa flygplatsmiljön.

Dagen efter åkte vi på bröllopsresa till Curacao i Karibien där vi åt gott, åkte mycket vespa, badade med delfiner och snorklade så länge att jag blev sjösjuk.

Hemma hade vi senare en liten mingelbjudning med snittar och drinkar för familj och närmaste vännerna.

Jag kan rekommendera alla att gifta sig som vi. Däremot är det inget för det blyga paret för uppmärksamheten var stor när vi fotograferade på terminal fem!

Vårt bästa tips

Ett tips vi vill ge alla par som läser detta: Se till att fortsätta arrangera dater för varandra. Bjud ut varandra på en gemensam aktivitet en gång per månad. Det hjälper kärleken att hållas vid liv trots vardagsstress och annat som kommer längs vägen. Ett äktenskap kräver engagemang men är du beredd att ge det så har du en bästa vän och kärlekspartner för livet!

Fakta om Alexandra & Joacims bröllop

Vem friade? Joacim

Vigselplats: Arlanda

Festplats: Mingel efter bröllopsresan på vår altan hemma

Brudens kläder från: Kik

Brudengummen kläder från: Hugo Boss

Ringar: Förlovningsringen specialbeställd och tillverkad i Aten, de två tillkommande vigselringarna från Sengel på Östermalm som tyvärr inte finns kvar längre.

Bröllopsfotograf: Linda Broström – Lindisima

Hur många gäster: Det var inga gäster vid vigseln annat än fotografen och en ifrån VIP­-personalen. På minglet hemma var det ca 20 gäster.

Det bästa på er bröllopsdag: Det nervösa första mötet precis innan vigseln.

Morgongåva: Jag fick ett par solglasögon och han fick en ’Secret-box’ fotograferad av Brigitte Grenfeldt.

Hur gick bröllopsplaneringen: Den gick jättebra. Jag hade drömt om bröllopet i två år och läst alla bröllopstidningar jag kunde få tag på, både svenska och utländska, så jag var väl förberedd.